09 april 2009

Undring fundring

Jag har funderat en del på det här med Annika Östbergs förflyttning till Sverige.
Och jag har inte kommit fram till vad jag egentligen tycker..

Hade hon fått livstid i Sverige så hade hon för länge sedan suttit av sitt straff.
Men nu dömdes hon inte i Sverige. Och hon är inte oskyldig. Efter vad jag har läst så är hon dömd för dubbelmord, inte medhjälp till dubbelmord.. det är skillnad. Henne brottsregister är inte heller oskyldigt.
Trots detta så har hon i media målats upp som en hjältinna. Hon fraktas hem under stort hyschhysch i specialchartrat plan som kostar runt en halv mille.. skattebetalarnas pengar. Normalt fraktas fångar hem på reguljärflyg på ett diskret sätt.
Nej, jag tycker inte om det! 

Men ändå är det nåt med  hela historien som får mig att känna sympati. Om jag enbart tänker ur hennes och hennes gamla mammas perspektiv så tycker jag att de har sonat hennes brott nu.
De är värda att få mammas sista tid tillsammans. Och som sagt, hade hon varit dömd i Sverige så hade hon varit fri sedan länge. 

Jag tänker inte gå in på det svenska vs det amerikanska rättsystemet. Det är för komplext.
Men en mördare är en mördare. Även om det var narkotika involverat och 28 år sedan.
Risken för att hon ska bli återförbrytare är minimal. Men ändå, hon har varit delaktig i två mord! (tydligen  även ett dråp) och i Sverige har vi förlåtit. Kanske för att det inte hände här?!

Jag undrar om vi är lika vänligt inställda om Malexandermördarna skulle benådas.
Tror inte det. För det hände här! För nära oss!

Så, jag säger inte välkommen till Sverige, Annika. Men jag säger inte heller motsatsen.
För mitt logiska jag säger en sak och mitt känslojag ett annat!!



3 kommentarer:

Karin sa...

Jag ar ocksa lite forvanad over det hela...jag menar, hon flyttade ju ifran Sverige i 11 ars aldern?! Varfor ska svenska skattebetalare (nu ar jag ju ingen san langre sjalv men anda!) betala for hennes aterkomst? Jag laste pa nagot stalle att hennes mamma mer eller mindre slangde ut dottern nar hon hade gifte om sig med sin amerikanske man och hon fick bo hos hans slaktingar ett tag och efter det gick det utfor. Inte hennes fel kanske, men inte var det polismannens eller restaurangagarens fel heller?! Det ar ett riktigt tragiskt fall, for hon har ju verkligen inte haft ett latt liv, men det finns manga som har haft det som henne, eller varre och inte blir medhjalpare till mord for det.

Kram pa dig!

Fia sa...

Nä nu får ni lite bakläxa av mig - ni får läsa på lite mer om vad som hände de där ödesdigra dagarna för måååånga år sedan. Det var inte pappan till hennes barn och hennes man som var inblandad. Det var en man som hon han träffa i två dagar och som förändrade hennes liv så. Domen är en sak - men jag har läst vad som hände och jag vet inte ens om jag skulle kalla henne för medhjälpare - snarare åskådare. Mördare skulle jag absolut inte kalla henne.

Däremot kan jag reagera på de pengar som Svenska skattebetalare har fått lägga ned på hur det hela har behandlats....

Sus sa...

Men Fia, varken Karin eller jag påstår att det är pappan till hennes barn. (eller hennes man för den delen) Jag säger bara det de säger i media, att det var hennes pojkvän som sköt och att hon har eerkänt sin delaktighet. Vi får inte heller glömma att hon är dömd för dråp bara några år innan detta.
Hon knivhögg ihäl sin langare.. Så ja, mördare är hon.
Men, återigen. Jag tycker att hon är färdigdömd. Eftersom hennes brott då var delaktighet (vi kanske läser olika tidningar)
Men det jag reagerar MEST på i det här fallet är alla de pengar som svenska staten pungar ut med, dels för att få hem henne och dels för att nu hålla henne i Svenskt fängelse. Finanskris och allt..

Men som jag sa innan jag är kluven. Jag står med ett ben i varje läger. Svårt, som alltid när det kommer till brott och straff.